Längesen sist,och så mycket har hänt. Omvälvande,livsförändrande och vardagen har sprungit fram i rekordfart. Våren är i antågande och sakta men säkert börjar jag leva igen. En nervositet ligger och puttrar i mig och samtidigt ser jag så fram emot värmen och sommaren.
Har i veckan lämnat mina 20- nånting bakom mig och kommit till andra sidan - 30 år. Kan med handen på hjärtat säga att det känns bra,eller inget annorlunda. Nej,ingen kris,inget "oj,nu får jag åldersnoja" Sluta bara fråga hur det känns. För det känns himla bra! Skulle aldrig vilja vara 20 igen. Det är så skönt att bli äldre. Säkrare i mig själv,jag vet vad jag kan och vill,och vad jag inte vill. Har fina vänner och en sambo jag älskar mer än livet och vi bor i den finaste lägenheten. Vill inte ändra nåt.
Kan ärligt säga att det här med min känsla för att saker och ting ska ske,eller mina ibland föraningar eller drömmar,det börjar stå mig ännu mer klart att det stämmer mer och mer. Det är liksom som ett pirr i kroppen, som säger mig att nåt speciellt ska ske,eller att jag ska träffa nån jag inte sett på länge,eller den där tanken som kommer till mig och bara ligger och maler i huvet,hur den tillslut blir bekräftad. Underligt men ändå så självklart. Fick en sådan bekräftad igår. Helt makalöst!
Jag vet,det låter helt bänt, men det står jag för ^^,
30-års kalas igår!
