mariaelisabethc.blogg.se

 De senaste dagarna har jag hunnit ha ett känslomässigt sammanbrott,varit beredd att ge upp och kännt att vad är meningen? Det är lätt att hamna i ett hörn tillslut. Känna sig ensam,utlämnad,se allt i svart och känna att det bara är att ge upp drömmen och krypa till korset. 

 En av dom saker jag brottats mest med i mitt huvud är att jag faktiskt blivit,eller ÄR mamma. Jag trodde nog någonstans att allt skulle vara som vanligt fast jag skulle ha Jacob. Men det är verkligen ett battle varje dag att få livet att gå ihop. Att vara sambo, käresta,vän,dotter,släkt eller bara att vara sig själv. Jag har alltid varit en sånn som tyckt om att ha mina stunder för mig själv. Nu är det toalettbesöken och stunden i duschen som är mina egna (om jag har tur) 

 Såg ett program på SVT igår kväll klockan 21.00. Det heter Deckarna tror jag och där får man följa ett gäng författare och förstå varför de skriver dom de gör och varför de "mördar" 

 Har blivit så himla arg på mig själv på senaste. Hur mycket jag stressar fram,glömmer nuet och bara väntar och förväntar mig framsteg. Hur jag har missunnat mig själv att ta det lungt.  

Jag har haft en oro i flera dagar. Som jag inte riktigt velat sagt något om eller kanske att jag inte velat oroa mig själv. 

En svacka. Ganska långt nere just nu. Tappat mig själv lite,eller så är det mitt nya jag som jag sakta anpassar mig till. Längtar till föräldragruppen sätter igång efter nyår. Jag behöver det. Det sociala. Jag är inte redo för långa utflykter än med lilleman. Inte ensam. 

 Besök hos barnmorskan idag. Sista kanske? Jag vet inte. Hon trodde nog vi skulle ses igen. Jag hoppas ju att bebis är ute till 31 oktober. Annars blir det ultraljud i v 41 och bebis ut v 42. 

Gravid Vecka 38. Kanske 2 veckor kvar,men Vem fan vet? Det kan vara 1 månad kvar. Älskar redan livet i magen men inte mig själv just nu. Känner inte igen mig och känner mig inte som mej. Inga kläder,jag menar inga kläder är bekväma. Alla byxor sitter åt nu,även gravidplaggen. Alla toppar täcker inte längre hela magen. Är trött hela hela tiden. Idag gick jag upp strax efter 07. Käka frukost och tvätta och sen baka jag en sats kolakakor. Sen somna jag vid 12 och sov i 3 1/2 timme?! Det är verkligen inte roligt. Känner mig så tömd på inspiration och energi. Vill klä upp mig,orka sminka mig,orka ge mig ut,men just nu finns inte det. Vill bara få känna mig fin och gå ut och träffa folk. Men allt känns så tungt. Inga praliner i världen på nån soffa skulle muntra upp mig nu. Med konstant törstig,ont i fötter och leder,mättnad så fort man äter nåt och sover dåligt på nätterna. Ond cirkel och allt jag vill är att bebis kommer så vi kan ge oss ut,våran lilla familj,på promenader och lära känna varann. Just nu känns det som ljusår bort. Vet inte hur jag ska få dagarna att gå och att få tillbaka mina positiva tankar igen..