Jag hade gjort slut!!!
Jag har haft en oro i flera dagar. Som jag inte riktigt velat sagt något om eller kanske att jag inte velat oroa mig själv.
Saker har varit så annorlunda. Lillkillen har varit annorlunda. Det är som att nästan alla rutiner är som bortblåsta och det har varit allt från ammning,bajsblöjor och sömn. Det har varit skrik och gnäll och om gullis bara kunde prata hade han skrikit ; BÄR MIG!!! BÄR MIG DÅÅ!!!
Han är helt enkelt inne i en tillväxtfas eller vad det heter?! Tydligen?
Vi snackar slut på mysiga ammningstunderna vi haft. Nu är det tutte in och sen ut och gråt och sparkar och åter igen,hade han kunnat prata hade han skrikit;BÄR MIG!!!
Sen till det viktiga,och det jag faktisk har oroat mig mest för...
Förut byttes det blöjor hejvilt hela dagarna igenom. Vi snackar sprutlacketat all day long. Nu är det max 2 blöjor om dagen (förutom hans nr 1 såklart)
JAG BLIR SÅ FÖRRVIRRAD!!
När jag precis börjat förstå mig på den här lilla människan som består av amning,sömn bajs och kiss så ställer sig allt på sin spets och jag har förvandlats till en bärande och kånkandes bebismaskin. Som måste underhålla honom på alla tänkbara sett. Men allt med 5 minuters intervaller,sen är det nämligen TRÅKIGT?! Jag lyder hans minsta vink. Om han hade varit min kille hade jag gjort slut omgående!!
Jag har rotat runt på nätet ( Gud förbjude,men vad ska en hopplös mamma göra då??) och det är tydligen HELT NORMALT?! Och att det går över? Snälla,gå över snart. He is a pain in the...
