mariaelisabethc.blogg.se

 Bara njuter av ledigheten och vädret. När Sverige verkligen är som bäst,Och Stockholm som vackrast. Vill inte ändra på nånting. Vi gör det som faller oss in och struntar i klockan och lämnar telefonen hemma. Bebis i magen sparkar som aldrig förr och vi mår prima.

 

Jobbhelgen är igång. Kanske den sista? 

Magen växer dag för dag. Börjar känna mig riktigt rund. Kollegerna märker också att det bakas och jäser där inne. Skillnaden från måndag till en fredag är märkbart. 

Idag rann all energi ut. Påväg hem, någonstans mellan Järna och Södertälje sa hela kroppen och psyket nej,jag klev av,kunde inte hålla tårarna borta,och åkte hela vägen tillbaka till Gnesta,för att komma hem till mamma och pappa,för att bara få sova. Tanken på att behöva gå upp ännu en morgon,alldeles för tidigt för mitt o bebis bästa,och efter samförstånd med finaste sambo så känns det nu så bra att ligga i gästrummet hos mamma och pappa och veta att jag kan sova 9 timmar istället för 6 timmar. De där 3 timmarna,och minus tågresan imorgon jag slipper är något jag behöver. Saknar hemma otroligt men tröttheten och värken i ryggen är olidlig. Jobbet är just nu olidligt. Men jag kan inget annat göra än att jobba. Måste hålla ut. I 2 veckor till. Vill gråta ibland för tröttheten och stressen jag känner.men så länge bebis sparkar och lever om känner jag mig ändå lugn. 

Magen är ännu större, rundare och hård! 

Kanske inte ser mycket ut för världen utifrån,men från min sida och från min kropp börjar det verkligen känns. Det är tungt,tyngre än jag trodde. Ryggen tar stryk och samtidigt försöker eller låtsas jag att allt är som vanligt. Det kommer aldrig hålla, inte i det här tempot. Men när är det nog? Sommaren har ju precis börjat och 3 veckor till semester.