Fuck carpe diem
Jag älskar att planera,dagdrömma,skriva listor på saker jag önskar,vill köpa,vad vi ska äta,sommarplaner. Allt allt allt. Är det inte det som får vardagen att gå? Veckor och månader,år? Att leva i nuet,alltså verkligen nuet är skitsvårt,och lite tråkigt. Eller det tar bort det magiska på nåt vis.
Knasiga tankar från en knasboll
Jag älskar att fantisera om sommardagar och tänka ut precis vart vi ska ta vägen,att jag ska ha på mig den där sommarklänningen som ligger i garderoben och väntar. Hur mycket vattenmelon vi ska trycka i oss och sen känna den ljumna värmen mot kroppen när sommarsolen går ner. En glad och solbränd sambo kör vår båt längs Mälaren och Jacob sitter i mitt knä och vi pekar och tittar på alla fina hus,lustiga fåglar och hur vågorna skummar efter båten. Redan nu är jag förälskad i det ögonblicket.
Eller hur jag älskar att fantisera hur Jacob,jag och Martin kommer leka och busa när J kan springa runt och hur han skrattar sådär som bara ett barn kan göra. Och hur han sedan kastar sig runt min hals och ge mig den största kramen han kan.
Då i den stunden kommer jag älska det.
Men samtidigt så älskar jag den stunden redan nu,fast den inte hänt.
